Olina Eriksson

Ikväll har jag och Elin varit ute på ridtur i det kolsvarta mörkret. Både jag och Elin är sjukt mörkrädda men låtsas som att vi inte är rädda för att inte skrämma upp varandra ännu mera, samtidigt som vi vet att båda är lika rädda. 

 

När vi red på en väg, utan några som hellst lampor eller hus, som bara är omringad av massa skog och lägdar så tittar jag runt på lägden och från lyset av min pannlampa kunde jag se en massa djurögon, troligvis rådjur, som sedan försvann fort. Däremot var det ett par ögon som inte försvann och något konstigt vitt mitt på lägden och båda kom närmare oss. Både jag och Elin var skräckslagna och våran konversation såg ut ungefär såhär:

Elin - Det är något vitt mitt på lägden... 
Olina - Ja!
Elin - Det kommer närmare.
Olina - Ska vi trava?! 

Också travade vi iväg och låtsades som om detta aldrig hänt. Två mörkrädda personer är bättre än en. Eller?