Olina Eriksson

Som sagt så bestämde jag mig för ett par dagar sedan att jag skulle börja med dieten LCHF. Jag vet inte riktigt varför jag kom på idén, men tanken på att snabbt gå ner i vikt lockade väll mig. Jag började i Tisdags och det var jobbigt att inte få äta vad man ville. Det började med att jag försökte steka omelett till frukost vilket misslyckades ganska totalt så jag åt ungefär en halv dl omelett den morgonen. Med en hungrig mage satte jag mig på tåget mot Sundsvall där det tog flera timmar innan skollunchen var. Den dagen valde jag att äta fisk. Eftersom fisken serveras med potatis och sås så kunde jag inte äta särskillt mycket där heller. Med det faktum att jag fick två fiskfilér på min tallrik där jag dessutom skrapade bort själva paneringen så förstår ni kanske att jag var riktigt hungrig när jag kom hem. Väl hemma tänkte jag göra sallad, vilket jag inte gjorde utan jag åt två hamburgare utan bröd. Den dagen fick jag inte mycket mat i mig och jag var dessutom riktigt trött. Dagen därpå blev nästan lika, skillnaden den dagen var att jag mådde så illa hela dagen eftersom min kropp ropade efter något den behövde, kolhydrater. 

Idag slog det mig att sluta faktiskt. Det var inte så att jag slutade för att jag fusk åt eller att jag var så otroligt sugen på någonting så att jag var tvungen att sluta. Utan tanken på att plåga mig själv för att gå ner i vikt i hopp om att ingen mindre än jag själv skulle acceptera mig. Jag menar, det är ju ingen som klagar över att jag är tjock och det är ingen som någonsin har sagt det till mig. Det är bara jag själv som sitter och säger till mig själv att sluta äta för att jag ska acceptera mig själv, vilket jag troligtvis inte kommer göra bara för att jag går ner ett par kilon. 

Jag tror att allt egentligen handlar om att acceptera sig själv och vara stolt över vem man är. Varför sluta äta mat så jag inte orkar träna när träna är för mig det roligaste som finns? Då är det väll så mycket bättre att jag njuter av att äta precis vad jag vill och tränar istället. Vi måste bli mer stolta över vem vi är och hur vi ser ut. Att plåga sig själv genom att gå hungrig en hel dag för att man försöker gå ner i vikt hjälper inte mig så att jag mår bra. Tvärt om. 

Avslutet på dieten firade jag med inget mindre än pasta med baconsås, och jag tror aldrig jag njutit så mycket över att äta det någon gång och då ska ni veta att jag älskar det! Dessutom blev jag ju mätt också.