Olina Eriksson

Jag klarar inte av människor. Inte människor, människor, utan människor. Människor som inte tänker ett dugg med huvudet, utan inte tänker alls. Människor som inte tänker sig för, inte för fem öre. Och funderar på om dom kanske sårar?

När folk gillar andras ändrade relationsstatusar tillexempel. Och då menar jag inte från singel till förhållande, utan från förhållande till singel. Vilket ljushuvud sitter och gillar sånt då? Då har man varit tillsammans med någon rätt så länge, ibland jätte länge, också tar det slut. Är det så svårt att lista ut att man kanske inte ska gilla något sånt? Även om man gillar det, så gillar man det inte bland folk. Man borde väll fatta att det är svårt nog som det är? Även om dom kommit fram till att det är det bästa, så mår man säkerligen inte bra av det. Eller folk som sitter och frågar om det. Förstår folk inte eller? Man vill väll inte prata om det, det första man gör. Fast sedan beror det sist nämnda lite på vilken person det är också. Men ändå. Folk man inte ens pratar med bör väll inte fråga? Kul om dom skulle råka ut för samma sak..

Eller folk man känt sjukt länge, men som bara ger upp. Utan anledning, utan att förvarna. Helt plötsligt är man betydelselös en dag. Helt plötsligt är man ingen längre. Man betyder mindre och mindre för varje dag. Helt plötsligt ses man inte ens. Allt är helt bortkastat bara för att någon annan betyder mer. Har det då varit på riktigt någon gång? Har man ens betytt något någon gång?

jag behöver avreagera mig på folk som verkligen inte tänker.
hur svårt kan det vara att plocka fram hjärnan? jag tycker inte att det är svårt att tänka till, även om jag inte alltid är så smart. men jag kan iallafall tänka med hjärnan.